Hur öppen kan man vara på sociala medier?

                     

Att öppna upp sitt liv till alla eller vara opersonlig på sociala medier, vad är egentligen ok? Jag brukar fundera på det till och från och ibland känner jag att jag är som en öppen bok och ibland vill jag inte att någon ska veta någonting om mig. Men jag brukar landa i att jag tycker det är trevligt med sociala medier och att lära känna folk över nätet. Som kan dela erfarenheter, peppa, ge inspiration osv. Och hålla kontakten med dom nära och kära man har är ju väldigt enkelt med ett kort meddelande. 

Men så finns ju risker också med att vara öppen.Samhället är ju inte bara vänligt och trevligt och man kan få ta lite skit ibland också, det måste man liksom vara beredd på. Inte acceptera men medveten om. fast det är ju som i samhället överlag. I samband med arbeten är man också tvungen att hålla en viss profil, det går ju inte att sväva ut hur man vill. Men å andra sidan gär jag ju inte det till vardags heller utan tycker nog jag är ganska väluppfostrad. 

Men om man inte visar upp sitt perfekta liv utan sitt ärliga liv då. Ja jag kan välja att låta er se det jag vill ni ska se, tro att jag dansar fram på små rosa moln 24/7 och kanske göra någon lite avis på just mig. Men nja det är ju inte heller jag, jag är ärlig och rak och står för den jag är och det jag har åstadkommit i mitt liv. Det är ju inte bara bra saker jag hunnit fixa till, jag har ju tabbat mig lite under livets gång. Det blev jag varse inte minst en snöig tisdag när jag åkte hem från jobbet i min skruttiga bil, utan värme och med sommardäck. Fick veva ner rutorna för att se när jag puttra fram i 30 km i h för att inte åka av vägen och frös minst sagt arslet av mig. Jo jag svor då och undrade om jag inte hunnit längre under mina 46 år i livet. 

Men det är ju just det jag uppnått.Jag har kommit så långt i mitt liv att material och status är så långt ner på min prio lista. Mina barn, min kära , mina vänner, ett arbete jag älskar och att bo där jag vill är så mycket mer värt en en snygg bil. Kunna gå i naturen och njuta av det lilla som finns runt omkring oss. Kunna ta tillvara på det jag uppskattar av livet. 

Så summa av det hela är alltså. Att jag är för öppenhet på sociala medier, utan att försöka vara något man inte är utan bara vara jag. 

Vad tycker ni ? 

 Filmjölkslimpa

Jag blev bjuden på filmjölklimpa för första gången på jobbet förra året och sedan dess är detta en klar favorit hos mig. Inte nog med att det är väldigt gott den är även enkel att baka, håller sig bra både färskt och fryst och man kan variera efter tycke och smak. Så har ni ännu inte provat gjort denna tucker jag det är dax nu. 

Här kommer receptet som jag använde mig av i dag. 

Ställ ugnen på över och undervärme 175 grader. 

Blanda alla torra ingredienser

2 dl Havregryn (jag använde fiberhavregryn ) 

5 dl Mjöl

1 dl Linfrö

1 dl Russin

1,5 dl Solroskärnor 

2 tsk Bikarbonat 

1 tsk Salt 

Blanda sedan detta med 

5,5 dl Filmjölk 

0,5 dl Honung 

Jag hade även i aprikoser och hasselnötter

Täck insidan på en brödform ca ( som rymmer minst 1,5 liter ) med bakplåtspapper och fyll med degblandningen. Grädda längst ned i ugnen 75 minuter 

Semester 2021 välkommen

Så va den så efterlängtade semestern här. Inte för att jag känner mig utarbetad utan för att jag också äntligen kan njuta 100% av den härliga sommaren som vi fått i år. Och sedan är det ju självklart mycket trevligt med lediga dagar och mycket tid med familj och vänner. 

Vi har lite semester planer senare på ledigheten även om det kommer att bli en mer spontan semester än tidigare. Jag har planerat i huvudet men inte bokat någonting. En tanke vi har jag och lilla tjejen är att åka mot Karlstad och bla hälsa på min kusin och farbror. Men även göra lite annat i dom Värmländska trakterna. Familjen firar ju numera åt olika håll då mina tonåringar inte vill vara med mig under hela ledigheten vilket gör att jag och Mathilda får roa oss själva. 

Vad jag inte planerat tidigare va att jag skulle få möjlighet att prova på golf. En sport som aldrig tidigare intresserat mig men man ändrar väl intressen med åldern tänker jag . Och jag gillar ju att föst prova på och sedan anse vad jag tycker . Så jag och Mathilda har fått våran första lektion i golf och jag kan nöjd konstatera att jag fick iväg bollen flertal ggr och som längst ca 135 meter. På torsdag ska vi mot Örebro och ev få lektion nr 2 av våran privata lärare som är proffs på just detta med golf och tålamod för att hantera mig. 

Men just i dag ligger jag lugnt i soffan på altanen och bara varvar ner . Är helt underbart att kunna ta den tiden för chill även om jag lätt blir rastlös 

Tydliga mål

Några dagar gick och det blev i stället veckor. Jag märker att jag tänker mindre och mindre på det som varit jobbigt. Men det har tagit sin tid och mycket samtal till vänner som stöttat. Även kontakt med sjukvården för att få rätt stöd och hjälp från dom. Och jag tror att allt som jag lärt mig sista 2 åren plötsligt föll på plats. Jag känner mig gladare, piggare och framförallt mer målinriktad gällande mitt eget mående och barnen. Jag har börjat att sätta upp tydliga mål i huvudet och försöker att följa dom så gott jag kan . 

Mål 1

Träningen ska bli mer viktig i mitt liv igen och jag ska träna mera målinriktat. Även promenader ska jag uppskatta på ett nytt sätt. Jag ska ta den tiden jag går ute att även ta in min omgivning. Hur det doftar i luften, hur grönskan ändrar karaktär för var dag, ev människor och djur jag möter. Vad händer här och nu helt enkelt och inte låta tankarna skena iväg åt saker som jag tycker är jobbigt. 

Mål 2

Vänner, det är något av det viktigaste efter familjen man kan ha. Och det är då vänner som visar att dom är vänner i vått och torrt. Som jag kan lita på, anförtro mig åt, bli glad av osv. Dom vännerna vill jag ha i mitt liv och dom vill jag även ska få tillbaka detsamma av mig. 

Mål 3 

Tänka efter före, känns detta ok för mig? Vill jag göra dom här sakerna ,vill jag lägga tiden på detta osv. Och känns det inte ok så kan man säga nej. Vilket då leder till att när Rjag säger ja så gör jag det för att jag vill och man kan räkna med att jag gör det helhjärtat. Och även då vara här och nu. Fikar jag med en kompis så ska jag göra det och inte fokusera på annat ex telefonen. Jag vill va den som lyssnar och finns där. 

Mål 4

Planering. vardagsplanering ex vad vi ska äta , vad vi ska göra . När jag tar har min tid att träna , när jag finns för att göra läxor etc. Var sak har sin tid så att säga. Men även långsiktig planering som middagar med vänner, resor etc. Jag tror att om man alltid har någonting att se fram emot så blir allting mycket lättare.

Mål 5 

Här kommer dom mer konkreta målen . Jag ska köpa en paddelboard och förhoppningsvis ta mig till min kompis i Karlstad så att hon kan visa mig runt och samtidigt hälsa på min kusin. Jag ska ställa upp i något lopp i år lite beroende på min träning och hur detta med Covid utvecklar sig. Jag ska målinriktat se till att jag blir nöjd med min vikt och trivs med mig själv. Jag ska lära mig något nytt detta år. Och jag ska framförallt göra det jag tycker är kul. 

Mål 6 

Jag har 3 barn och ska jag kunna lära dom respektera andra och älska sig själva så är jag den som ska visa dom. Det är mitt jobb att visa att man pratar med respekt till varandra, att dom är värdefulla och duger precis som dom är . Precis som alla andra också gör. Och det är inte så att jag inte gör det nu men tror jag kan bli ännu bättre på det 

Har ni några mål ni känner att detta ska jag fasen bli bättre på ?

Morgon tankar

Vaknade kl 04 i dag vilket inte va konstigt då jag halvsov hela lördagkvällen. Men det gjorde ju inget då Mathilda va nöjd med mitt sällskap ändå. Men det känns som jag sprungit några marathon och kroppen är helt slut. Eller till i morse i alla fall då jag hade massa energi. Låg faktiskt kvar till kl 06 och efter lite kaffe tog jag en 30 minuters pw/ joggingtur. Känns så skönt att starta morgonen så . Och att bara känna alla lukter och se solen mellan träden är magiskt. 

Och jag kom på mig själv att gråta medans jag sprang. Inte för att jag va ledsen utan av någon skön frihetskänsla. Av känslan att ha ett så stort kontaktnät runt mig som finns när man behöver. Och som jag verkligen uppskattar. Men ändå måste jag gå igenom detta själv och själv bli starkare. Det kan ingen göra åt mig men att ändå veta att ni tror på mig. Ni som ändå känt mig både länge och kortare. 

Så vad är det som är så jobbigt kanske ni undrar. För alla har väl varit med om separation och det går över . Jo det går över men jag mår sämre på vägen pga av ett inlärt beteende att inte känna efter. Så bara att gråta skrämmer mig. Jag har fått ha en vän bredvid mig när jag gråtit som säger det är ok. Och hon sa orden - varje gång du gråter blir du lite starkare. Jag håller hårt fast vid det. Så vissa vänner har fått samtal , sms varje gång jag är ledsen bara för att distrahera mig. Fatta vilka vänner jag har som ställer upp på det.

Sedan finns det mer och mer och mer i denna sorgliga historia. Det tar jag tag i när jag själv är starkare. Jag kommer bli en vinnare ,och vinna tillbaka respekten till mig själv. Det är mitt mål .

Jag har bestämt mig ...

 

Jag har bestämt mig för att inte hålla käften...

Det är ett väldigt noga och överlagt beslut men kan inte förstå hur vissa personer får behandla andra som skit och komma undan med det. Som att ingenting har hänt. Nej vi kvinnor och män måste stå upp för att bli respekterade och behandlade med värdighet. 

Jag har vid ett flertal tillfällen stött på personer där jag faktiskt hjälpt till att mörka deras dåliga sidor. Ett otroligt dumt drag av mig som grundar sig på att jag inte vill stöta mig med andra . Men varför ska jag känns så när personen i fråga inte gjort ett dugg för att visa respekt för mig . 

Så på ett eller annat sätt ska jag jobba på att må bra, om det innebär att någon som sårat mig mår dåligt så skiter jag fullständigt i det. Jag har all rätt i världen att känna, tycka och tänka . 

Så det är mitt beslut och jag står fast vid det . Ska ärligt berätta vad jag tar illa upp över och kommer gladeligen lyssna om du som läser detta är en av dom som uppfattat mig på något negativt sätt. 

För ärlighet vinner alltid i längden. 

Försök 475

Det är nästan så jag skäms att säga det men 200707 va första dagen i år som jag plockade ut cykeln från förrådet och gav mig ut på tur. Jag som älskar att cykla har inte haft någon motivation alls att ge mig ut förut i år. Vet inte om det beror på att alla lopp ställdes in och jag inte hade något mål eller om jag helt enkelt inte vågat pga av min opererade hand. För det gjorde ont att cykla men å andra sidan borde jag väl stå t med det en liten stund om jag verkligen vill. Är nog helt enkelt latmasken och brist på motivation som är den största boven. 

Men jag älskade det .... Trotts att konditionen är i botten och det va svin jobbigt så va känslan att ge sig ut på skogsvägar i tystnad så givande. Jag har insett att jag mår som bäst när jag är ute i naturen. Både på cykel men även att ta en långpromenad och bara känna lugnet och alla dofter från skogen. Det gör mig glad och harmonisk. 

Denna veckan har jag cyklat, promenerat och kört ett pass på gymmet. Och ingen av passen har jag ångrat utan det har gjort mig glad. Men så har jag även haft möjligheten att smita ut en stund på dagen då alla barn legat sjuka och jag har vabbat. Även om jag vabbar med Matilda så klarar hon sig en liten stund själv. Men hur ska jag få möjlighet att hinna / orka med det när jag jobbar och sköter hus och hem resten av tiden. Jag vet att tiden finns men orken finns inte alls just nu. 

Men jag måste göra ännu ett försök att hitta lusten att röra på mig. Det får mig att må bra och det är sådant jag ska prioritera. Tänka bort städning och andra måsten och bara prioritera mig massor. Det är egentligen bara barnen jag inte ska prioritera bort framför mig. Men varför är det så svårt att sätta sig själv i första ledet. Att förstå att jag är viktig och att jag är värd att må bra. Låter kanske konstigt för vissa då det borde vara en självklarhet. Men för mig är det inte det utan jag ser helst att alla andra mår bra innan jag gör det. 

Så nu gör jag ett nytt försök mot bättre hälsa